Kämpa!

"Kämpa"! Det är ofta så han avslutar sina mail, eller sina sms. Ordet uppmuntrar mig, tröstar mig, och peppar till att göra just det. Om inte annat så lyfter det min dag.

Kämpa. I plugget kämpas det för att förstå sammanhang, få trådarna att vävas ihop till något som går att använda, för att få sammanhanget att verka mindre främmande och mindre skrämmande.
I vardagslivet kämpas det för att få dåtid och nutid att sluta fred, och konflikten mellan "borde ha varit" och "kommer aldrig att bli" att lösas.
I idealen, i drömmarna, i solidaritet, i det som är kamp, kamp kamp är kampen att inte ge upp, att inte ge efter, att inte slås ner, samtidigt som man vill fram, vill finna lösningar och skapa rättvisa.

Jag saknar smsen nu, saknar mailet som påminner mig, som tröstar mig.
Jag vill påminnas, och slippa påminna mig själv ett tag.

Bok-kedja

Som läsare är jag: nyfiken och upplevelsetörstig.

Som bloggare är jag: hoppfull och opålitlig

Senast lästa bok: Sharon och min svärmor av Suad Amiry

Senast köpta bok/böcker: Juridikböcker för straffrätten, tyvärr. :)

Favoritbok: Solens portar, Elias Khoury

Favoritdeckarförfattare: James Ellroy

Jag läser allt av: biografier

Jag läser helst inte (genre/författare): Fantasy och chick-litt

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Mellanöstern- och modern politisk litteratur

Förutom svenska läser jag gärna på: Engelska.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Chasing the Flame, av Samantha Power, om den höga FN-chefen Sergio De Vieira De Mello, som dog i bombningen av FN-kontoret i Bagdad 2003.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Någon fängslande bok, som dämpar längtan bort från juridikstudier i ett snöigt Uppsala.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: med öppet sinne.

Jag vill uppmana min bokvän att: öppna mina sinnen för bra litteratur!

Bloggen återuppstår

Jag har försummat mitt skrivande alltför länge.
Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar att skriva.
Mitt hjärta finns i Mellanöstern, och därför har det varit ämnet som jag skrivit mest om, men jag har skrivit om en massa annat också, saker som rör kvinnors rättigheter, fattigdomsbekämpning och internationella frågor.
Sen ungefär ett och ett halvt år tillbaka har jag knappt skrivit någonting. Det var som om nånting tog slut i mig, och sedan dess har juridiska pm och kommentarer på andras bloggar varit så långt som mitt skrivande sträckt sig.

Jag tänker ändra på det, och det tänker jag göra med den här bloggen.

Första inlägget

Jag vill skriva.
Det är en insikt man får när man ägnar så mycket tid åt att läsa vad andra skriver, att tolka uttalanden och tyda domar.

Jag älskade att skriva. Tyckte om arbetet inför en text, och att få sätta ord på sånt jag upplevde och kände. Med åren har orden blivit svårare, och fastän yrkesord och nyanserna i dem är en stor del av mitt framtida yrkesliv känns personliga ord svårare att uttala.

Så offentligt skrivande är svårt. Men nånstans tror jag att det kan vara mäktigt också.

Frågan är hur länge man orkar hålla uppe en blogg. Känner jag mig själv rätt kommer bloggen få stryk under perioder, och då tänker jag försöka få lite dåligt samvete och rycka upp den.
Mest skriver jag för att få ha en fri ventil, som är min egen.